Något så bra borde inte ge fel sken?

Drömde om att jag av någon anledning hukade mig ner. Hör sedan bakom mig hur min kusin frågar "men, vad är det där?" och jag snabbt drar ner min tröja. Hon hade sett mina märken och jag försökte snabbt säga att det inte var någonting. Såklart gick hon inte med på detta. När jag gick därifrån så följde hon efter och försökte hela tiden få mig att berätta. Och jag vet att tanken for igenom mitt huvud: Vad vore värst? Att dom trot att jag blivit misshandlad eller att dom får veta att jag tycker om att bli "misshandlad" ? Mycket längre än så kom jag inte i min dröm.
*
Men det förvånar mig inte att jag hade den för det är något som jag har tänkt på mer än en gång. Inte för att andra egentligen har med mitt liv att göra. Det är inte deras ensak vad jag tycker om och inte. Men när man sysslar med något som detta som lämnar så mycket märken för andra att se...

..då blir det på en gång deras sak också, självklart. Är bland annat därför jag hatar att det blir märken. Hur ska dom veta att något så extremt som detta är något som jag har gått med på? Och även om jag talade om det, hur många skulle tro på en? Jag vet i alla fall att jag förr skulle ha tänkt mer än en gång innan jag trodde på något sånt. Just eftersom det finns så många tyvärr som faktiskt blir misshandlade hemma. Och hur mycket ursäkter hittar dom inte på för att skydda sig själva och sin partner. Det är en knivig sits åt båda hållen. Det är illa att människor som sysslar med bdsm ska ses som hemska personer, anklagas för både det ena och det andra. Och det är lika illa om någon jävel kommer undan bara för dom använder det som ursäkt.

*

Kan ärligt säga att det är av den anledningen som jag inte tycker om psykiskt dominans. Om man läser på DS under kinks så finns förklaringen: "Utföra kontroll på ett mentalt plan eller underkasta sig detsamma. Kan t.ex. handla om att genom blickar, gester, ordval, röstläge, etc frammana olika emotionella tillstånd, som skam eller trygghet hos den undergivne. Det kan även handla om att ta kommando och bestämma vad den undergivne ska ha på sig, hur och när den får äta, sova, tala, att den ska krypa/knäböja, etc. Innefattar även mindcontrol och mindfucks." Ända fram till skam eller trygghet håller jag med och tycker det hela är helt okej. Faktiskt riktigt nice! Men när man sen fortsätter läsa och det kommer kontroll över sådant som tillhör vardagen, sådant som i min syn på det hela är för långt. Beror väl iofs på, om du har EN dag där din partner får bestämma allt som en del i lek så kan jag väl se det som okej. Men om detta är något som man följer jämt i sin vardag så tycker jag att gränsen till fel är hårfin. Det känns som att om man ger bort så mycket av sig själv så försvinner den man är. Ingen frihet, inget spelrum? Jag skulle aldrig kunna ge någon så mycket kontroll. Allas smak är förståss olika! Jag skriver enbart om hur jag själv ser på det. Ser inte heller ner på någon som tycker om sådant. Är mest bara lite orolig för dom. Men så länge alla är nöjda och glada så är ju allting toppen. =)

*

Kom gärna med dina egna tankar och åsikter om detta? Se om fler tycker som jag eller om ni tvärt om tycker att jag är knäpp. ^^